Hästar och jag

Anna-Carin Månsson heter jag. Jag bor med min familj, man och fyra barn i en by som heter Skällinge, mittemellan Ullared och Varberg på västkusten. 
Jag ser på mig själv som en ganska enkel människa, jag kräver inga stora utsvävningar för att vara tillfreds och må bra. 
En välfylld vardag med familj, hästar och jobb, välfylld med det som jag älskar att göra!

FÖRE OCH EFTER
Jag ser för mitt inre att jag kan dela upp mitt liv med hästarna i före och efter.
Före, det att jag hittade till den här filosofin, innan jag kom i kontakt med min mentor Jörgen Schwartz. Och sedan efter, vilket också är det som är nu.
Som många andra lärde jag mig som barn att rida på traditionell ridskola och har sedan sysslat med lite av varje, hoppning, trav, tremomentskörning m.m.
När jag kom i kontakt med Jörgen Schwartz förstod att det fanns ett annat sätt att hantera, träna och framför allt umgås med hästar.
Ett sätt som bygger på att skapa en relation och kommunikation med hästen.
För att bli en riktigt skicklig "hästmänniska" måste jag lära mig att tänka och känna lite mer som en häst.

ATT IFRÅGASÄTTA
Mycket, faktiskt nästan allt jag tidigare lärt mig ställdes på ända. Jag fick ifrågasätta hur jag i vardagen gjorde och såg på saker och ting.
Handen på hjärtat, just då hade det varit lättare att blunda för det nya och gå kvar i gamla fotspår, men då hade jag förstås också gått miste om den kunskap och erfarenhet jag samlat på mig fram tills idag, samt allt det jag fortfarande lär mig om.
Jag är väldigt tacksam för medvetenheten och de insikter jag fått, inte bara tillsammans med hästar utan även i det vardagliga livet.
Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur mycket man har kvar att lära...

MENINGEN MED HÄSTHANTERINGEN
För mig personligen, handlar umgänget med hästen om att bygga upp ett språk tillsammans. 
Jag vill göra mig oberoende av tyglar, bett och fysiska "hjälpmedel" som är konstruerade för att människan ska kunna kontrollera hästen med styrka och som i alltför många fall åsamkar hästen obehag och smärta.
Att utifrån flyktdjurslogik och ett positivt, mjukt ledarskap bygga upp förtroende, tillit och en ömsesidig respekt.

FRÅN FÖRE TILL DET SOM ÄR NU
När jag för första gången fick en inblick i detta system kände jag omedelbart att det här utbildningskonceptet verkligen tilltalade mig och kändes rätt. 
I takt med att man lär sig mer och mer blir det som först känns "robotaktigt" istället till naturliga rörelser som sker per automatik, precis som att köra bil...

ONE HORSE - ONE MAN
Man säger One Horse – One Man. En Häst, En Människa. Även om det i enstaka fall kan vara fördelaktigt med ett par extra händer ska man inte behöva vara en massa folk runt hästen för att ta sig an nya uppgifter.
Jag eftersträvar istället att anpassa träning och utbildning på ett sådant sätt att jag kan klara det själv utan att på något vis äventyra mig själv eller hästen.

TID
Tid är en oerhört viktig del i relationen med hästar.
Det kan vara smart att komma ihåg att i hästens värld existerar den inte överhuvudtaget.
Vi gör bäst i att lämna klockan hemma när vi ska träna häst.
Det snabbaste sättet är oftast att ha obegränsat med tid.

ATTITYD OCH INSTÄLLNING
Allt börjar med min attityd och min inställning. Om jag ska kunna träna och utbilda min häst på ett optimalt sätt, är det klokt att börja med att se till mig själv och mitt eget beteende.
En positiv, progressiv attityd och inställning är att föredra framför en en nagativ, bakåtsträvande.
Om jag blir medveten om min egen attityd tillsammans med hästen, är förutsättningarna ganska stora att det smittar av sig även på min vardag. Att jag blir en mer balanserad och närvarande person även i vardagen, med mina barn och på min arbetsplats.
Det finns förstås många sätt att bli en mer mentalt och känslomässigt samlad person som lever i nuet. Att lära mig att umgås med hästar på hästars vis är ett sätt bland många.

EN GLIMT AV MIG
Allt som har med hästarna att göra blir väldigt personligt för mig. Och Glimt, ja Glimt är och kommer alltid att vara den häst som har kommit att lära mig mest om mig själv och om relationen tillsammans med hästar.
Gull-Glimt, som är hans egentliga namn, är född hos mig 2005. Jag skulle kunna prata och skriva om Glimt hur länge som helst, kortfattat är han en mycket speciell häst, på flera olika sätt.
Han är lite av en "enmanshäst" och accepterar t.ex. inte att man stegar fram till honom hur som helst, beroende på situationen.
Glimt är till sin natur en extrovert, instinktiv häst, nära till flykt.
Faktiskt har jag mer eller mindre papper på att han skulle ha lynnesfel.
Detta kunde inte vara mer felaktigt och det måste väl få räknas till ett av de bättre valen jag gjort i livet, att strunta i människors ibland trångsynta åsikter och istället lita på mitt eget sunda förnuft.
Tid och rätt träning har varit stora, betydelsefulla pusselbitar till hur det nu ser ut nu.
Genom utbildning har han lärt sig att använda skallen rätt och tänka sig ur situationer istället för att i första hand agera som ett flyktdjur och lägga benen på ryggen och dra.
Numera både rids och körs Glimt utan huvudlag, helt i frihet.

LASTTRÄNING
Kortfattat började jag intressera mig för lastträning och psykologin bakom i samband med att jag som många andra hade bekymmer med lastningen. Faktiskt just med med Glimt som numera kan springa eller backa in i transporten på alla möjliga och omöjliga sätt;-) 
Om du är intresserad av hur vår "lastningslek" kan se ut, kolla här.

Jag åker även ut till personer som behöver hjälp och vägledning för att komma över sina bekymmer med lastningen.
Läs mer om lastning här.

MED GLIMTEN I ÖGAT
Att kommunikationen i frihet fungerar även under press fick vi ett kvitto på bl.a. när vi var på "Sweden International Horseshow" och visade vår "lastningslek" .
Vi kallade den showen "Med glimten i ögat". 

BETTRIDNING - EN HÖGRE GRAD AV UTBILDNING
Kanske ska jag nämna att jag är inte på något sätt emot bett och bettridning men jag önskar att alla hästar skulle få ett skonsamt inlärande och tid för utbildning, om man väljer att använda bett.
Inom detta system och träningsfilosofi kommer bettridning längre fram i utbildningen och är i själva verket av en mycket högre svårighetsgrad än att rida freestyle, d.v.s. utan huvudlag.
Först när jag kan styra, bromsa och reglera min häst helt utan utrustning, kan jag använda bettet så som det är tänkt, till förfining och finess i ridningen. Inte för att skaffa mig kontroll och makt som bygger på smärta och obehag.

MIN EGEN MÅLSÄTTNING
Ju mer jag lär mig om umgänget med hästen i frihet har intresset för att rida och köra med bett suddats ut mer och mer för att istället göra plats för mer hantering i frihet och "freestyle".
Att fortsätta förkovra mig i ridning, körning och vår "lastlek" samt att oupphörligt stäva efter att förfina hjälperna. 
Jag vill att hästen ska uppleva vår "träning" lika rolig som jag gör och att allt vi gör ska bidra till att stärka honom, fysiskt, mentalt och känslomässigt.